Alla gör misstag, inte bara jag!

Nu har Especto varit igång i tre veckor och det har varit lite mer som att åka tåg än berg- och dalbana. Avgång i tid, men ett och annat signalfel har gjort att färden har gått lite långsammare än tidtabellen.  Jag har också lyckats klanta till det en del, men inte värre än det gått att räta ut. Jag försöker då att tänka på att alla gör fel, inte bara jag. Det är en tröst att veta att misstag är vanliga och därför tänkte jag dela med mig av de två första misstagen jag gjorde så att att andra kan lära av dem:

Misstag nummer ett:
Spela in ett hälsningsmeddelande på din telefonsvarare så att de som ringer till ditt nya nummer vet vem de har ringt. Det glömde jag och insåg misstaget efter par dagar. Gör inte om det misstaget, särskilt inte om du bryr dig om dina kunder.

Misstag nummer två:
Korrekturläs allt du skickar till ett tryckeri. Jag skickade en mall för visitkort till tryckeriet med kontaktuppgifter som var påhittade (eftersom jag vid framtagandet inte hade någon lokal, eller telefonnummer, eller mailadress för den delen). När jag skulle hämta mina visitkort, ca 30 min innan Näringslivsmässan i Norrköping öppnade kändes det allt annat än bra. Tack vare den goda viljan hos, och ett fantastiskt jobb av, Ringqvist Tryckeri tog det bara ytterligare 20 min så hade jag nytryckta, varma, visitkort med mig som jag slösade med på mässan.

Jag skrev för två veckor sen att jag gärna ville att byrån, vi, skulle bli fler än jag men att det var ett stort steg att ta. Mindre än en vecka senare söker jag en medarbetare. Vän av ordning funderar kanske på hur det hänger ihop men det finns faktiskt ett enkelt svar, intresset för byrån har varit stort och vi har en bra beläggning. Jag väljer att gå ut tidigt för att rekrytera och känner att det inte gör något om vi har ledig kapacitet nu när en ska bli två, hellre leverera i tid än att inte hinna med – det känns både enklare och tydligare.

Söndagen som gick var en fotbollssöndag. Steg upp vid kl. 7.00 och laddade kaffetermosen, revisorer dricker mycket kaffe även på helger, och sedan bar det iväg, först, på sammandrag med ena pojkens lag och sedan på seriematch med andra pojkens lag. Sammandragen spelas i 5-manna, d.v.s. fem barn på planen varav en är målvakt. Pojkarna är nio år gamla. Det är så härligt att se hur mycket känslor ett spel med en boll kan frammana, det är glädje och sorg blandat med förtjusningen att få äta korv och medtagen matsäck. Jag hade med mig en taktiktavla, en sån där magnettavla som ser ut som en fotbollsplan, men olikfärgade magneter för målvakt, motståndare, utespelare och boll. Försökte dra upp lite taktik och inbillade mig att de lyssnade och tyckte att spelet var riktigt bra. Resultaten blev en förlust, en oavgjord och en vinst – lite typiskt rättvist sådär på svenskt manér.  På eftermiddagen var det match med tolvårspojkarna jag är med och tränar. Det var en helt annat match men också med mycket glädje, särskilt från pojken som gjorde sitt första mål för laget.

Lagspel fascinerar mig och inom den ideella föreningsvärlden där spelet är själva belöningen så måste en vinnande laguppställning bygga på annat än ekonomiska ersättningar. Det handlar mer om viljan att göra ett bra jobb, att ställa upp för varandra för att våga lyckas och ibland misslyckas. Stoltheten över att gå tillsammans mot högre målsättningar och ödmjukheten om att det inte alltid går vägen. Det är som vi säger till våra unga fotbollsspelare, det är spelet och inte resultaten som är viktigast.

Nu när jag ska anställa så vill jag att vi ska bli ett vinnande lag. Försöker lära mig av barnen på planen och har kommit fram till att det är bra om det finns en strategi och tydliga regler, det ska vara roligt och det är bra om  vi undviker att göra självmål.

Nu växer Especto, kom och väx med oss!